I väntan på ett samtal II

I 4 dygn har jag nu mötts av en telefonsvarare som vänligt konstaterar att de inte har möjlighet att ta emot mitt samtal nu utan att jag ska försöka igen senare. Denna telefonsvarare står på barnakuten på UMAS och enligt växeln slår personalen till den när de har för mycket att göra.

Jo, det låter väl rimligt tänkte jag – i torsdags morse när jag började ringa – men nu är det inte lika rimligt längre. Orsaken till samtalet är att vår läkare på BUP vill få del av provsvaren som togs i måndags, men eftersom remissen till lab utgick från barnakuten på UMAS är det naturligtvis också de som får svaret. Tydligen ligger det på oss att lirka ut dessa svar för vidarebefordran till BUP.

I fredags eftermiddag tröttnade jag och komponerade ett kortfattat och vänligt fax där jag förklarade mitt ärende, de misslyckade telefonkontakterna och uppmaningen att ringa till mig. Sedan dess har jag fortsatt att regelbundet ringa hela helgen, men med samma nedlåtande resultat.

Idag tröttnade jag och körde helt enkelt in till dem på vägen till jobb. Efter att ha traskat genom en öde korridor hittar jag tre personer i ett administrativt utrymme. En var civilklädd men tillhörde absolut avdelningen och hade troligen nyss gått av. De andra två pillade lojt bland papper och annat. Jag förklarade mitt ärende och att jag försökt nå dem sedan torsdags morgon.
“Jo, vi har inte riktigt kapacitet för att klara av telefonen också just nu” blev svaret. Jag påtalade mitt fax i fredags men fick ingen respons på det.

De undrade varför inte BUP ringde själva, de har akutnummer dit.
Ring och fråga, meddela provsvaren när ni ändå är igång tänkte jag.
Tydligen måste jag ringa deras arkiv för att få svaren, och dessa ska svara i telefon.

Jag gick där ifrån men orden ringandes i öronen. “vi har inte riktigt kapacitet för att klara av telefonen också just nu”. Nä jag har heller inte tillräcklig kapacitet just nu, men vad fan hjälper det.

Jag förstår att de kan ha behov av att stänga av telefonen periodvis när trycket är högt, men i fyra dygn i sträck? Pulsen verkade dessutom inte vara så hög när jag var på besök i morse. Jag börjar tro att vi har väldigt olika syn på definitionen av arbetstopp.

Läs även andra bloggares åsikter om Självmord, stress, UMAS, BUP, väntan, nonchalans, förälder, familj, arg