Läkaren ringde faktiskt ganska kort efter att jag pratat med den hjälpsamma kvinnan på arkivet.
Mycket lyckligare över det blev jag inte. Hon konstaterade att hon inte fått några provsvar, något hon tyckte var konstigt.
- Hade vi verkligen varit på labb och lämnat?
- Jo, i måndags enligt givna order. Jag var själv med.
- Konstigt. Det syns inget i den databas där det brukar komma. Jag ska titta i ett par andra också. Annars får jag be sköterskorna kolla i “den stora” databasen.
- Jaha, och när vet vi mer?
- Vet inte, men jag återkommer till dig oavsett vad vi kommer fram till.
Kommer fram till vaddå kan jag inte låta bli att undra för mig själv. Visst kan jag ringa ner till distriktet och kolla om allt gått iväg som det ska etc, men ska vi ta om det annars?
Alltså är vi tillbaka till ursprungsläget: I väntan på ett samtal…
Läs även andra bloggares åsikter om väntan, samtal, frustration, sjukhus, familj
maj 26, 2008 kl 7:36 e m |
Gaaaaaahhhhhhh…….Lider med dig!
maj 26, 2008 kl 10:15 e m |
Åh jag kan känna frustrationen. Inget är så stressande som att bara vänta och inte få besked och inte komma fram. Hoppas bara att proven inte förkommit på vägen. Hååler tummarna föör att det ordnar sig.
Du har så rätt i din komentar hos mig om du sköter dig har jag ingen aning om hur mycket mjölk du dricker. Men då kan jag i alla fall få en idé om att du sköter din sortering.
maj 27, 2008 kl 9:55 f m |
Sanslöst! Hoppas verkligen någon vet något för så här ska det väl inte vara???