I huvudet på en tonåring – del 2

Till skillnad från del 1 är det nu 14 som är i farten.

I gårkväll var det dax igen med en veritabel härdsmälta här hemma. 😦
14 som har varit genuint hästintresserad i halva sitt liv har ungefär lika länge konstaterat att hon vill jobba med hästar. Med tanke på att hon har lite jobbigt i skolan och är intresserad och duktig i stallet är det kanske en trivsam tanke.
I dag är det öppet hus i ett naturbruksgymnasium som ligger i skåne och som många hästintresserade sneglar på. 16 har en kompis som går sitt första år där och vi hade därför planerat att åka dit. Dels för att 16 skulle sova över där tills i morgon men främst för 14:s skull. Hon har pratat mycket om det de senaste veckorna och verkligen sett fram emot det.

I gårkväll kom hon hem från stallet 19.30 (!) och frågade (läs: konstaterade) om (=att) hun kunde (=skulle) sova i stallet som natten till idag. Jag konstaterade att hon varit i stallet varje dag i veckan om kommit hem sent på kvällarna. Hon kommer hem nu och vill tillbaka direkt. Har inte ätit eller packat etc. Nix! Dessutom ska vi ju till lantbruksskolan i morgon.
TACK FÖR DEN – fick jag skriket i huvudet medan hon stampar ut i köket för att äta.
Hon konstaterar att hon aldrig sagt att hon vill dit och titta, eller börja på den skolan för den delen, utan att det är vi som förutsatt.

Vi har nu diskuterat det på morgonen, om man nu kan säga diskutera när ena parten hårdnackat vägrar prata om det. Vi är alla (andra) helt överens om att hon sagt det hon sagt de senaste veckorna (och åren). Hon själv är av en annan uppfattning.

Detta är något nytt som uppkommit det senaste halvåret. Hon vidhåller bergfast i olika sammanhang att vi sagt och lovat saker som vi absolut inte har, eller något har varit på ett visst sätt vilket det inte har. Vad som har farit i henne vet jag inte men jobbit är det.

Kontentan är i alla fall att hon är i sitt eget stall nu och eftersom vi lovat 16 att lämna henne där så kör jag dit endast för detsamma. Jag är omåttligt besviken på 14:s agerande och hennes nycker står mig upp i halsen. Hon är så j-vla självupptagen och planerar inte för 5 sekunder, en planering som när den i sälsynta fall görs aldrig samkörs med våra andras planering.

Nu är det dax att köra.
På fjernsyn

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

4 Responses to I huvudet på en tonåring – del 2

  1. pruddelutt skriver:

    Ojoj vad jag ler igenkännande! 15 på pricken – inte alltid med ibland! Och vilken utskällning man kan få när man gör något som hon faktiskt bad om för någon vecka sedan men inte vill kännas vid nu…..Ego är väl bara förnamnet på en tonårstjej ibland…Men här har det blivit bättre det senaste året fast det förekommer då och då. Just nu ligger jag väldigt lågt inför gymnasievalet. Jag försöker att inte tycka så mycket (även om jag förstås har en massa åsikter) – hamnar hon på något som inte blir bra och som jag har pratat positivt om så blir det ju solklart mitt fel att det inte funkar. Och visst blir man ledsen och besviken på dem ibland….

  2. znogge skriver:

    Det här verkade bekant! Precis som om något liknande hänt i vår familj…

  3. pantheraleo skriver:

    och vi börjar komma in i stadiet…hjälp! tur att ni som redan har tonåringar finns, så kan man få lite råd när konstigheterna börjar!

  4. Tankspridd skriver:

    *suck* tja, det enda ”råd” jag kan komma på just nu är Valium. En till dig och en till dotten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: