I väntan på ett samtal

Sitter här och väntar på att läkaren från bup ska ringa. Det skulle bli under förmiddagen, men den är 4 långa timmar och det är bara att vänta. På något underligt sätt känns dessa 4 timmar betydligt längre än den väntan på måndag morgon det inneburit sedan i lördags kväll.

Vi kan inte lämna huset förrän läkaren ringt, men någon gång under förmiddagen måste vi också till vårdcentralen för blodprov. Nåja, det går nog att snacka sig till en senare provtagning om det skulle krävas.

I gårkväll summerade jag läget i ett mail till min chef och mina närmaste kollegor som på ett eller annat sätt blir indirekt drabbade. Det tog sin tid då hjärnan inte riktigt ville snurra på och formuleringarna, som kanske egentligen inte är så viktiga, kändes skruvade. Det viktiga är dock budskapet och det gick hem.

Det var ju lögn att somna i gårkväll igen. Det hela slutade för min del med en insomningstablett (väl inlåsta) medan frun valde att sno runt i sängen som en centrifug. När vi steg upp i morse var jag därför något piggare än hon. Det är klart, jag brukar alltid kunna missköta min sömn grovt utan påföljder medan frun är mera beroende av sin. Men allt sådant bygger ju på allmäntillståndet och reserverna och dessa kan jag väl inte skryta med att de är så välfyllda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

5 Responses to I väntan på ett samtal

  1. pruddelutt skriver:

    Att vänta på en doktor som ska ringa är aldrig kul.
    Det var nog klokt av dig att ta en tablett, ingen kan väl sova utan problem efter en sådan upplevelse du har haft och sömnen måste man ju ha för att orka.
    Tänker på er!

  2. Tankspridd skriver:

    Jo, jag ska föreslå att frun tar en ikväll. Hon har hitills varit emot, men som du sa. För att orka måste man sova.

  3. znogge skriver:

    När det är saker och ting som inte fungerar och är jobbiga så är nattsömnen A och O. Ska man sedan behöva vänta på en läkare också då kan det lätt bli väl mycket.
    Hoppas ni får en så bra kväll och natt som det går!

  4. Tankspridd skriver:

    Hmm, hon vägrade. När jag föreslog det i eftermiddags så verkade hon tycka att det lät bra, men när det nu kom till kritan så ville hon inte. Hon gick med på att jag tar upp en till henne som nödlösning om natten blir svår. Men jag vet att hon bara gick med på det för att få tyst på mig. Hon kommer inte att ta den.
    Behöver jag berätta att hon är oxe? 😉

  5. pruddelutt skriver:

    Jag har tagit en sån där tablett en gång, på BB av alla ställen…
    När jag fick första barnet var det en väldigt tuff förlossning som hade kunnat sluta illa (men det gjorde det inte, som tur var). Jag hade varit igång i nästan två dygn innan allt var klart men efteråt kunde jag bara inte sova. Det var så mycket som snurrade i huvudet på mig, alla intryck från förlossningen förstås, men också det faktum att jag hade blivit mamma och vad allt det skulle komma att innebära. Jag var helt slutkörd i kroppen, men kunde inte stänga av hjärnan. Jag vägrade först när en sjuksyrra förde tablett på tal. Det slutade med att hon ställde sig framför mig, tog ett rejält (men snällt) tag om mina axlar, tittade mig i ögonen och sa att jag MÅSTE sova nu och att jag behöver mina krafter till det som kommer sedan. Jag tog tabletten och den kapade av den värsta aktiviteten så jag somnade till sist. Det var väldigt skönt. Men jag har inte behövt ta någon mer tablett nu på drygt 18 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: