I väntan på ett samtal III

maj 26, 2008

Fortsättningen följer i rask takt. Damen i arkivet svarade på andra signalen och vär både vänlig och hjälpsam. Problemet var bara att hon inte kunde hjälpa.

Jag var andra personen idag som ringde med motsvarade ärenden och både hade hänvisats av barnakuten. Hon insåg dock min frustration (ok, jag förklarade att det inte är hennes fel men hon fick höra vad jag tykte om barnakutens telefonsvarare) och lovade att försöka jaga fram resultaten och faxa till BUP. Hon skulle också försöka få läkaren att ringa mig.

14 är hemma idag igen. Hon gick till skolan både i torsdags och fredags och spenderade mycket tid i stallet under den gågna helgen. Men vid frukosten i morse märkte vi att hon inte mådde bra. 20 minuter före skolstart hittade frun henne nerbäddad i sängen med täcket över huvudet. Båda stannar därför hemma idag och jag förbereder mig på en eventuell hemmadag i morgon…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


I väntan på ett samtal II

maj 26, 2008

I 4 dygn har jag nu mötts av en telefonsvarare som vänligt konstaterar att de inte har möjlighet att ta emot mitt samtal nu utan att jag ska försöka igen senare. Denna telefonsvarare står på barnakuten på UMAS och enligt växeln slår personalen till den när de har för mycket att göra.

Jo, det låter väl rimligt tänkte jag – i torsdags morse när jag började ringa – men nu är det inte lika rimligt längre. Orsaken till samtalet är att vår läkare på BUP vill få del av provsvaren som togs i måndags, men eftersom remissen till lab utgick från barnakuten på UMAS är det naturligtvis också de som får svaret. Tydligen ligger det på oss att lirka ut dessa svar för vidarebefordran till BUP.

I fredags eftermiddag tröttnade jag och komponerade ett kortfattat och vänligt fax där jag förklarade mitt ärende, de misslyckade telefonkontakterna och uppmaningen att ringa till mig. Sedan dess har jag fortsatt att regelbundet ringa hela helgen, men med samma nedlåtande resultat.

Idag tröttnade jag och körde helt enkelt in till dem på vägen till jobb. Efter att ha traskat genom en öde korridor hittar jag tre personer i ett administrativt utrymme. En var civilklädd men tillhörde absolut avdelningen och hade troligen nyss gått av. De andra två pillade lojt bland papper och annat. Jag förklarade mitt ärende och att jag försökt nå dem sedan torsdags morgon.
”Jo, vi har inte riktigt kapacitet för att klara av telefonen också just nu” blev svaret. Jag påtalade mitt fax i fredags men fick ingen respons på det.

De undrade varför inte BUP ringde själva, de har akutnummer dit.
Ring och fråga, meddela provsvaren när ni ändå är igång tänkte jag.
Tydligen måste jag ringa deras arkiv för att få svaren, och dessa ska svara i telefon.

Jag gick där ifrån men orden ringandes i öronen. ”vi har inte riktigt kapacitet för att klara av telefonen också just nu”. Nä jag har heller inte tillräcklig kapacitet just nu, men vad fan hjälper det.

Jag förstår att de kan ha behov av att stänga av telefonen periodvis när trycket är högt, men i fyra dygn i sträck? Pulsen verkade dessutom inte vara så hög när jag var på besök i morse. Jag börjar tro att vi har väldigt olika syn på definitionen av arbetstopp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


I väntan på ett samtal

maj 19, 2008

Sitter här och väntar på att läkaren från bup ska ringa. Det skulle bli under förmiddagen, men den är 4 långa timmar och det är bara att vänta. På något underligt sätt känns dessa 4 timmar betydligt längre än den väntan på måndag morgon det inneburit sedan i lördags kväll.

Vi kan inte lämna huset förrän läkaren ringt, men någon gång under förmiddagen måste vi också till vårdcentralen för blodprov. Nåja, det går nog att snacka sig till en senare provtagning om det skulle krävas.

I gårkväll summerade jag läget i ett mail till min chef och mina närmaste kollegor som på ett eller annat sätt blir indirekt drabbade. Det tog sin tid då hjärnan inte riktigt ville snurra på och formuleringarna, som kanske egentligen inte är så viktiga, kändes skruvade. Det viktiga är dock budskapet och det gick hem.

Det var ju lögn att somna i gårkväll igen. Det hela slutade för min del med en insomningstablett (väl inlåsta) medan frun valde att sno runt i sängen som en centrifug. När vi steg upp i morse var jag därför något piggare än hon. Det är klart, jag brukar alltid kunna missköta min sömn grovt utan påföljder medan frun är mera beroende av sin. Men allt sådant bygger ju på allmäntillståndet och reserverna och dessa kan jag väl inte skryta med att de är så välfyllda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,